Sätta gränser för barn: auktoritär uppfostran
När kan man börja uppfostra barn
Nej, nej, och nej. Trött på att höra dig själv tjata? Vi reder ut vilka gränser du absolut måste dra, vilka du kanske kan strunta i — och när du måste börja. De flesta småbarnsföräldrar får nog höra både en och två gånger hur viktigt det är att sätta gränser för barn. Trots allt prat kan det kännas ganska luddigt - vad innebär det egentligen? Men när vi psykologer pratar om det så handlar det mer om att vägleda barn med strukturer, säger barnpsykolog Malin Bergström. Tre olika kategorier av gränser Man kan säga att det det finns tre olika situationer där gränser, eller vägledning av vuxenvärlden, behövs: Den första handlar om barnets säkerhet. Man får inte springa rakt ut i trafiken, och man får inte slå lillasyster i huvudet med en träbil. Den här typen av gränser måste gälla, och är inget att kompromissa med. Den andra kategorin handlar om att barnet ska fostras till en social person. Man måste lära sig att inte tränga sig före i kön, att dela med sig, att vänta på sin tur — saker som i längden är bra för barnet att känna till och förstå.
Sätta gränser för barn:
Råd om gränssättning
Barnbarn Barn och gränssättning En del föräldrar värjer sig mot orden gränssättning och uppfostran. Det har kanske att göra med att orden förknippas med en auktoritär föräldrastil där synen är att barn i första hand måste hindras ifrån saker. Men faktum är att hur du än förhåller dig till dessa begrepp så är det ett faktum att du som förälder kommer att påverka ditt barns beteenden. Barnuppfostran i ett historiskt och internationellt perspektiv Hur vi tänker kring barnuppfostran har mycket att göra med hur vi tänker kring barndomen. Ur ett historiskt perspektiv så har synen på barn skiftat väldigt mycket. Under vissa perioder har man sett på barn som små vuxna, och då har man inte behövt göra så mycket mer än att invänta att de ska växa till sig i storlek. Under andra perioder har man sett det som att man med hårdhet ska mejsla fram dugliga, lydiga och moraliska vuxna ur de ofullkomliga barnen. Modet i barnuppfostran skiftar fort, och man behöver inte gå långt tillbaka i tiden, kanske bara till sin egen barndom, för att se hur annorlunda det var då.
Barn och gränssättning
Förutom stora mängder kärlek, tröst, fina stunder och uppmuntran så behöver de också stöd och vägledning kring vad som är okej och inte att göra. Barn behöver alltså regler. Men de behöver också hjälp att följa reglerna och det är då man kommer in på gränssättning. Gränssättning kan sägas innehålla tre huvudingredienser: Tydlighet — att barnet får ett enkelt och tydligt budskap om vilken gräns som gäller i en viss situation. Omsorg — att barnet får stöd och hjälp att hantera sina känslomässiga reaktioner under gränssättningen. Förklaring — att barnet får en åldersanpassad förklaring till varför gränsen sattes. Att sätta gränser leder ofta till känslomässiga reaktioner både hos barnet och den vuxna. Det kan därför vara en utmaning att sätta gränser på ett sätt som inte leder till onödiga konflikter eller smärtsamma upplevelser. Samtidigt är det så att vi som föräldrar ibland misslyckas i vår gränssättning — och det är helt okej.
Barn som vill bestämma över kompisar
Men inte heller så många föräldrar som inte vågar, vill, kan eller orkar sätta gränser. Därför har vi nu fått fler barn än någon gång tidigare som alltid ska ha sin vilja fram och saknar respekt för sina föräldrar och lärare. Var tredje elev får ingen arbetsro under lektionerna. Studieresultaten rasar och lärare orkar inte fortsätta och slutar i en omfattning som de aldrig gjort tidigare. När jag var barn dominerade den svarta pedagogiken. Barn var innerst inne onda. Det gällde att kväsa det onda tidigt med en auktoritär fostran med både aga och skamvrå. Nu har vi en mer positiv syn på barn. De är innerst inne goda. Om vi bara lyssnar på dem, visar respekt och ger dem mycket kärlek blir det inga problem. Vore det så enkelt skulle många barnpsykologer bli arbetslösa. Vi föräldrar ska inte vara auktoritära men vi ska vara auktoriteter. Vi ska lyssna på våra barn och visa dem respekt. Men också lära dem att lyssna på oss och respektera oss.